detsomskernu.blogg.se

Jag tänker ägna detta inlägg åt att uppmärksamma och vara glad för några av mitt livs bästa saker.

 

Det börjar med mina nuvarande vänner, dåvarande lärare. Tack för den omtanke ni visat, den inspiration ni pushat fram, den kunskap ni skänkt.

 

Igårkväll blev jag påmind om något som alltid fascinerat mig, stjärnhimlen. Att brinnande klot av gas kan vara nattens vackraste uppenbarelse, det vill jag tacka för. Stjärnorna håller mig fast vid något större när livet känns platt. Kanske sitter i detta nu några helt andra varelser på andra planeter och ägnar sig åt deras motsvarighet till internet. Det känns mer sannolikt än att denna lilla planet är den enda av miljoners miljarder som inte ekar tom. DEN tanken fascinerar mig.

 

Mina vänner, dina vänner, andras vänner. Medmänniskor som man valt ut och väljer att dela sitt liv och LEVA sitt liv tillsammans med. Kan du förstå hur konstigt och underbart det fenomenet är? Att helt plötsligt väljer man en främling som man spenderar sitt liv tillsammans med. Och får veta allt om dennas. Tack för att jag valt och haft turen att blivit vald. Men mest vill jag säga tack för att fenomenet finns, det är kärlek och gör mig varm i hjärtat.

 

Nu när jag väl berört det, kärlek. Något jag varit snål och givmild med. Men nu hoppas att jag bara slösar med, sprider överallt - för det är så jag tycker det ska vara. Jag tror inte på att det blir mindre speciellt om man kastar kärlek runt sig lite hela tiden. Jag tror inte det är en vara som man bör snåla med, för den KAN inte ta slut.

Precis som naturläraren upprepat till muntorrhet när energi kommer på schemat: Det försvinner inte, det skapas inte, det omvandlas bara. Kärleken finns här och den tar sig olika uttryck hela tiden. Och tack för det. För kärlek är en så mäktig känsla som ärligt talat lyfter oss. En vän, förälder, busschaufför, politiker, bror som är kär blir på något sätt en uppgraderad version av sig själv. En 2.0 - love edition. Och därför vill jag tacka. För att kärlek gör oss till dessa 2.0-versioner som i sin tur gör världen till en bättre plats.

 

Jag vill också avrunda med att tacka för det skrivna ordet. Jag älskar det så högt, det är kapabelt till ALLT. Alla känslor kan förmedlas, livsöden skildras, historier berättas och allt finns att ta del av. Tack till alla som skriver och någonsin gjort det. Ni bygger världen med era ord.

Han inspirerar mig

 

Och skrämmer mig. 

 

Påminner mig om livets viktiga pelare. Inte det vanliga, utan det lyckliga - riktigt lyckliga livets pelare.

 

Och han gör mig lycklig. 

 

Samtidigt är jag livrädd för allt detta. Varifrån kommer kraften att tänka som han gör, som Albert gör?

Jag vill bada i samma källa av hoppfullhet. 

 

Jag vågar inte ge mig iväg med honom. Jag vill. Verkligen och på riktigt. Men för hans skull vågar jag inte. 

 

Du inspirerar mig. Och skrämmer mig. Och du gör mig lycklig.

Jag måste våga ta vara på det på annat sätt än på avstånd.