Nobelkväll och förväntningar
Silvia bär rött väl, borden är dukade med vårigt ljusgrönt och äntligen hittade man Higgspartikeln.
Jag minns i nian när jag spänt stod och läste det upptejpade reportaget om LHC-acceleratorn, forskade om teorier utöver Big Bang och blev förtvivlad över hur det inte går att förstå universum. Modest som jag var lovade jag också min bästa lärare att jag skulle komma ihåg att tacka honom när jag fick Nobelpris. Vi får väl se om jag står där en dag. Då nämner jag honom. Och ser till att klä mig i den mest smickrande färg jag hittar.
Förväntningarna får det att pirra i bröstet. Inte just förväntningarna på Nobelpris kanske, utan annat. Så mycket annat. Solen lyser och ängar blommar och vågor slår, så tar sig förväntningar uttryck i mig. Precis så känns det. Och det är för himla spännande.
