Att det är så svårt
Varför ska det vara så svårt att bara leva?
Jag står stilla, för jag klarar inte av att röra mig.
Men jag får panik av det, av passiviteten.
Och att inbilla sig att det går så länge jag bara verkligen bestämmer mig är som att en rullstolsbunden ska resa sig upp och gå. Det funkar inte bara för att du bestämmer dig, för dina ben känner inte av det din hjärna så barskt befaller. De känner ingenting, och du kommer slå i golvet med ett brak.
Det spelar heller ingen roll hur stärkande ord eller tankar som än passerar genom hjärnans töcken. För all viljestyrka i världen ändrar inte på det faktum att benen har lagt av. De har lämnat byggnaden och du kan inte lita på dem längre.
Så med facit i hand, och risken att skada dig ännu mer vid ett försök - är det inte bättre att låta bli?
