Onsdagsmorgon
Vaknar av kvav och fuktig luft som blåst in i sovrummet. Ansiktet är glansigt, men visst lite solbränt. Fräknarna på näsan har tittat fram och samma känsla infinner sig som när jag sätter på mig en hoodie och leker med lillebror - busighet.
Precis lika självklart som det är att just idag ska jag sätta igång Sagan om de två tornen och bara försvinna bort i den underbara men ack så farliga världen, lika oklart är det hur livet ska ta sig härifrån.
När barnen åker sparkcykel till skolan med hjälm och brunbrända ben som minnen av den sommar som gått.
När bestämda klackar skyndar över Östermalmstorg och deras ansikten avslöjar att de inte alls är så redo och förberedda för arbete igen.
När vissa köper kurslitteratur, andra tar hand om någon annans barn i ett annat land och några stannar där de är för att de är nöjda, eller för att de - precis som jag - inte kan besluta än.
Listan över saker att prova på är lång. Och det är skönt, hellre tusen drömmar för mycket än en enda för lite. Vissa faktorer kommer räknas in de kommande månaderna, som gör somliga val på listan mer aktuella än andra.
För någon kan det vara helt rätt att plugga, jobba eller på annat sätt binda sig till en plats just nu. Det vet endast Du. Men det är inte rätt för mig. För alla tankar och ideer som bildas nu, de ska levas NU säger min intuition mig.
I sinom tid kommer listan ändras och miljontals nya saker läggas till.
Det är det viktiga, att oavsett vilken form, typ eller uttryck drömmarna tar sig - är de de enda som kan leda mig fram genom livet. Jag vägrar att bara finnas till. Jag tänker leva.
