Vill jag?
Att vara kär är nog inte riktigt min grej. Ena sekunden vill jag ha dig, och nästa har jag närapå glömt ditt namn. Och fjärilarna i magen, den där förälskelsen - den är inte riktigt där. Men den var kanske det då, jag kan inte lita på minnet.. Nu är den åtminstone ersatt med känslan av trygghet. Av att din närhet skulle få mitt hjärta att slå långsamma slag av lugn istället för kollibrislag av uppspelthet. Om det är rätt eller fel, kär eller inte - det vet jag inte. Vet du så uppskattar jag och min hjärna ett gott råd.
Jag vet bara att jag älskar att vara hos dig, med dig, vid dig. För det är du och det är jag. Om vi vill. Vill vi så är det vi. Och det känns inte obehagligt eller ointressant. Tvärtom.
Du. Jag. Vi. Jag. Du.
