Du måste vara en superhjälte
Nu är det nästan en vecka sedan vi sågs. Och det var så fint. Solen värmde och tanter i parken stirrade på det unga paret som inte vet hur man beter sig bland folk. Allt var 120 procent bra och de där molnen kära tonåringar svävar på? Jag kände dem. Jag sov på dem. Förundransvärt att dina händer eller din kind eller din hals får mig att glömma världen runtom och alla små skittankar och problem.
Jo, det är nog just så - du är nog en superhjälte.
