Hoppar du så hoppas jag att jag gör det med.
Han inspirerar mig
Och skrämmer mig.
Påminner mig om livets viktiga pelare. Inte det vanliga, utan det lyckliga - riktigt lyckliga livets pelare.
Och han gör mig lycklig.
Samtidigt är jag livrädd för allt detta. Varifrån kommer kraften att tänka som han gör, som Albert gör?
Jag vill bada i samma källa av hoppfullhet.
Jag vågar inte ge mig iväg med honom. Jag vill. Verkligen och på riktigt. Men för hans skull vågar jag inte.
Du inspirerar mig. Och skrämmer mig. Och du gör mig lycklig.
Jag måste våga ta vara på det på annat sätt än på avstånd.
